Det kanske är som mamma säger, jag borde flytta ut i skogen och leva eremitliv så jag slipper störa mig så mycket på andra. Trevlig egenskap hos en människa det;) Jag tror det är en övergående fas, och egentligen handlar det mest om mig själv,  jag kanske speglar mig i andra..eller nåt. Det jag vill få fram är att det är jobbigt, energikrävande att gå runt och vara irriterad på folk. Jag vill kunna känna mer "äsch, vad spelar det för roll" och inte analysera allt som andra säger och gör. Jag klarar till exempel inte av snåla människor, det är det mest oattraktiva som finns! Att till varje pris slippa undan med betalning och sånt, fastän personen i fråga inte ens har dåligt med pengar. Och sedan vara helt exalterad för att man sluppit undan, och tjänat lite på att den andra varit generös. Osexigt!

Sen det här med personer som hela tiden ifrågasätter saker och ting. Kan saker och ting inte ibland bara få vara som de är? Om jag köpt en mp3 till exempel, fastän jag kan lyssna på musik genom mobilen är inte det min ensak att bedöma om det är nödigt eller onödigt i mitt liv? Handlar det om avundsjuka, eller vad? Måste allt värderas till att vara bra eller dåligt?

Så, skönt att skriva av sig lite, ska ta en kopp kaffe och sen får vi se vad dagen har att erbjuda. Kanske en liten loppisrunda i stan, långpromenad med Molly, eller bara tråkig städning..I kväll blir det i alla fall lite kräftskiva, hoppas jag slipper bli irriterad